RYDSKOLAN ESTÁ DE LUTO / RYDSKOLAN SÖRJER

Ayer comenzamos el día con una terrible noticia... / Igår började vi dagen med en hemsk nyhet...
Dos jóvenes exalumnos de nuestra escuela y estudiantes del instituto de  Västerhöjd han perdido la vida en un accidente de tráfico. / Två ungdomar, som har gått i vår skola och studerade nu på
Västerhöjdsgymnasiet har förlorat sitt liv i en trafikolycka.
La tristeza me fue invadiendo y los recuerdos se hicieron vívidos. / Sorgen började invadera mig och minnen började upplevas igen.
El 26 de mayo de 2005 (pasado mañana hará 6 años)  perdí yo a mi único hijo en un accidente de tráfico.../ Den 26 maj 2005 (i övermorgon blir det 6 år sedan dess) förlorade jag mitt enda barn i en trafikolycka...
Cómo estar de pie delante de mis alumnos y hablar de gramática? / Hur skulle man stå framför eleverna och prata grammatik?
Tampoco podía hablarles de lo que me ha sucedido y me sucede a mí, es aún demasiado doloroso. / Inte kunde jag heller stå där och berätta vad jag har gått och går  igenom,  fortfarande gör det så ont.
Me vine a casa, necesito estar sola y poder llorar, llorar y llorar..../ Jag kom hem, jag behöver vara ensam och kunna gråta, gråta och gråta...
Pienso mucho en las familias afectadas. / Jag tänker mycket på de berörda familjerna.
Sé por todo lo que van a pasar y sé también que no hay palabras que calmen ese terrible dolor. / Jag vet det de kommer att gå igenom och att det inte finns några ord som kan lindra  detta fruktansvärda sorg.
La  pérdida, la ausencia y la falta de un hijo es interminable / Förlusten, saknaden och frånvaron av en son är oändlig.
El mundo y la vida se van a parar por mucho tiempo..../ Världen och livet kommer att stå stilla en lång tid...
Cómo puede el sol salir, los pájaros trinar y el mundo reir cuando se ha perdido lo que más se quiere en este mundo? / Hur kan solen skina, fåglarna kvittra och världen skratta när man har förlorat det man mest älskar i världen?
Todo duele, y la herida queda abierta para siempre../ Allt gör ont och såret förblir öppet för livet...
Yo no puedo más que decir que pienso mucho en estas familias y que lloro junto con ellas esta gran pérdida.  / Jag kan inget mer än säga att jag tänker mycket på dessa familjer och att jag gråter med dem för denna stora förlust.
Y espero que algún día los podamos recordar no con dolor sino con alegría y paz. Mientras tanto seguiremos esperando.../
Och någon dag hoppas jag att vi kan minnas dem inte med smärta utan med glädje och frid. Under tiden, fortsätter vi att vänta...
Tal vez, algún día, en algún lugar nos volveremos a encontrar... /
Kanske någon dag, någonstans skall vi träffas igen...